Jag heter Skjanni från Rumma och är en islandshästvalack. Jag tänkte att jag skulle skriva ner mina upplevelser, så jag kommer ihåg framöver vad som hänt i mitt och min mattes liv tillsammans. Hon (Anneli Löfberg) skulle ju aldrig ha häst - men de var innan hon träffa mig ;).. men till de kommer vi senare.
Innan jag blev 5 år så är faktiskt minnet lite vagt - och man kan ju då inte skylla på ålder.
I alla fall föddes jag en härlig vårdag den 24 maj 2007 på Rumma gård i Gamleby.
Min pappa är Gjafar från Mörtö
Min mamma är Orka frá Enni
Matte fick ett mail från Emma Jansson med bilder från mig när jag var liten. Emma hade haft min mamma Orka på foder i början av 2000-talet. För att se mera vad Emma gör - besök hennes hemsida http://www.emmajansson.se/
Kan väl tänka mig att de var den vanliga gången - första året med mamma Orka och sedan 3 år med småkillarna i fölflocken (där är man ju inte så ren o snygg precis..).
Det kunde gå ganska hårt till i fölflocken, men jag visade snabbt killarna vem som var kung i hagen (i allafall störst...).
Som 4:a åring åkte jag upp till My Tengelsen i Håbo-Tibble år 2011. De var en jätteotäck upplevelse och jag var ganska så skraj för det mesta. Men inridningen blev klar och jag stack hem till Rumma igen över vintern och vilade upp mig.
Sen var det dags att försöka hitta sin matte för framtiden. Så åter upp till My, på våren 2012, som skulle hjälpa mig att hitta min livskamrat. Jag var ju fortfarande ganska rädd för de mesta och en känslig kille, så My ville inte att jag skulle hamna hos vem som helst (hon sa faktiskt att hon skulle vilja ha mig för sig själv men hade redan så många hästar).
I juni dök det upp en människa som bara skulle "titta på mig".... Så My gjorde mig redo för en riduppvisning och jag var ju jätteskraj. Visst - jag visade upp 4 gångarter - men varför ska människan behöv klappa en på halsen, komma åt mig på baken, kvistar brytas, kvastar ramla.... HUUUUUU vad tillvaron är otäck. Jag var lite uppjagad, så jag gick fram till människan o la mitt huvud i hennes armar (där var det varmt o mjukt) så kändes de lite bättre. (Jag har förstått nu att de var då som Matte bestämde sig för att hon skulle ha häst).
Sen dök den där människan upp och provred mig... ja de gick väl i 4 gångarter nu också med My:s hejjarop. Hon dök upp några gånger till o vi var ute och gick, mycket hemskt det finna utanför hagen och gården. Men jag hängde väl med på promenader i alla fall. Men de var skönt att få komma tillbaka i hagen till min kompis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar