1:a Advent

...redan.. snart jul men inge snö så långt ett hästöga kan se. I dag var det dags att träffa en ny kompis i hagen. Mimir från Toftinge. Och han är bara 5 år så nu får jag en kompis i min egen ålder som jag kan härja runt med. Matte är lite orolig för buset och har låtit bli att brodda mig (av erfarenhet av förra vinterns alla broddskador). Men i veckan kommer nog farbror Emil och sätter på mig vinterskona i alla fall. Dagens ihopsläpp gick väldigt lugnt tillväga - ingen brallde runt de minsta. Visst lite skrik och pip måste man väl bjuda på - men snyggtraven spar jag till en annan dag ;)

Med de nya killarna = Reyr, Mimir, Jag och Trausti

När det gäller min igångsättning så har det nu börjas longeras och tempot har stigit betydligt (jättejobbigt om jag får säga det själv). Men med mycket markarbete så har jag nog blivit en ganska lydig häst. Kommer, går, stannar och backar i takt med mattes kommandon. Men även om jag tror att matte tycker jag är en hund ibland så blir jag aldrig som hunden Snärtan, hon kan lyda hon ;)

Sen har Världen bästa Pirjo börjat att skritta runt på mig också, idag utan att matte gick bredvid och höll mig i ett grimskaft. Förstår inte vitsen..... Matte har också åkt med ett par varv -  Pirjo sa att hon andades idag (trodde man dog om man inte gjorde de.....).

Så life goes on - vi får väl se vad 2014 kommer att innebära!!

 till er alla om jag inte skrittar in här igen innan dess.

 

Nya tag

Så har man varit till Dr Ingla och fått klartecken för att all hälta är borta. Ja ja, de var väl bra att jag - till slut - gick med på att gå in på kliniken. Hur dum får man tro att en häst är. Jag hade ju faktiskt varit där två gånger innan och de var inte roligt. Så lite fick väl människorna jobba för att få mig in/ut ur boxen, till gångar och undersökningsrum. Matte ville även att jag skulle få mina tänder kollade, och de var skitsnygga - tror ja de, som jag tuggar hela dagarna ;). Men vi vilar ibland också, jag o killarna i hagen.

 

Och som stor och ståtlig Islänning så kunde man ju även äta uppifrån, när de som skulle växa nerifrån helt torkade bort i det (enligt Matte) härliga sommarvädret. Polaren Reykur som precis kommit åter från semestern hade inte några problem med de i sin gröna skogshage.

 

Så nu är det dags att börja sätta igång livet som arbetande häst igen. Vi skulle "börja om från början" - som en inridning. Lugnt och stilla..... Så då var det dags att starta med tömkörning. Och som tur är så har jag en Adoptivmatte som är en hejjare på de. Världens bästa Pirjo kör nu kurs med Matte och mig, och hon säger att jag är jätteduktig (lite otäckt är de - men jag är lyhörd som sjutton).Sen får vi se hur mycket som jag kan arbeta/ridas med mina pålagringar - men de blir en senare historia.

 

Nu är hösten här och det kommer hem mera killar till flocken. Godi är på plats och sedan blir det två nya polare - Trausti och Reyr. Jättekul!!!

Sjukjournal!

Är väl vad man kan kalla denna rapport om juli månad. Efter några veckors träning hos Anne-Marie så ville dom skicka mig till veterinär igen. Något stod inte rätt till. Och så var det.... Efter fem timmars utredning var resultatet att jag är halt på tre ben och med pålagringar i samtliga. Värst är det i höger bak, och jag har försökt att visa människorna att det inte står rätt till, men jag kanske skulle ha haltat.... så att dom förstod.

Så det blev att komma hem till Berga igen och stå i sjukhage och uppstallad på nätterna. Ensamt blev det. Men som tur var kom Matte o var i stallet morgon, middag och kväll (och Pirjo, Maria och Siri hjälper Matte... ja jag kunde tyvärr inte ta in och ut mig själv :). Men det blev lite extra pyssel i alla fall. Efter en härlig dusch så var jag blänkande vit och fin.... i 10 sekunder. Det är väl tiden de tar att gå ut från duschboxen och lägga sig ner och rulla sig på grusplanen utanför.

Så juli bestod av promenader, Metacam, in, ut, promenader, in, ut, promenader, Metacam....... Men så började jag få ont i vänster fram - och haltade!!!

När det var dags för återbesök, bara fyra timmars utredning denna gång, så var jag fri från inflammationerna i de tre benen. MEN jag hade dragit på mig en stengalla i vänster fram istället. Så fortsättningen följer med promenader och ny Metacam behandling. Det positiva är att jag nu i alla fall får gå ute i min vanliga hage. Det är bara Kolle och Glitfaxi som är hemma i sommar, men lite sällskap blir det i alla fall (även jag inte är Kolles favorit fortfarande). Men jag är själaglad (och kanske racade lite väl många varv för att visa det).

 

Så Matte får fortsätta vänta med att få veta om vi kommer att kunna galoppera över ängarna någon gång. Hon håller alla tummar, för den där Knyppel-föreningen verkar väl inte vara något roligt alternativ.

 

Stort gnägg från Valackhagen!

 



Mät mig nu Matte - nu är jag över 148 i manken!

Sommar, sommar, sommar..............

Det var ett tag sedan jag gjorde några avtramp här i Bloggen, men det har varit lite mycket nu..... Våren blev inte en lång galopp på gröna ängar med matte. De blev några skenvändor i volten och det slutade med att det startades en veterinärutredning, för Matte är orolig att jag har ont någonstans ändå! Så efter att ha fått vilat bakbenen i några veckor (det är nog sviterna efter vinterns alla broddsparkar som jag har lyckats få där) så har jag varit hos Anne-Marie för fortsatt utredning. Ska även in och röntga ryggen nu så det inte är några problem där. Men det är full fart ändå. Efter att min gamla polare Keilir som jag kamperat ihop med här på Artinge tidigare åkt hem, så går jag nu med Tvistur och Filur. Filur är Mattes kompis Jannikes unghäst som är här hos Anne-Marie på inridning.

 

Matte kommer och hälsar på så ofta hon kan (säger hon). Det är alltid roligt, blir lite extra morötter då och så kan hon ju stå och borsta på en i timmar. Det är skönt nu med alla bett som sommarens "baksida" ger en. Anne-Marie rider och longerar mig och jag blir duktigare och duktigare, men funderar när Matte ska ta över igen??..

 

Jag återkommer när jag har mera att berätta om vad som händer och sker. Fram tills dess ska jag njuta av sommarens "framsida" - gräääääääääääääääs :)

Trevlig midsommar!!

Skjanni betyder "Vit Panna"

Och det är ju mitt namn! Men nu säger matte att hon har två "vita pannor". Ja nog börjar hon bli gråhårig där fram i luggen, men det var inte det hon menade. Matte har en vit (pärlemorvit) panna (Harley Davidson Panhead 1953) som tydligen var... hennes stolthet... innan hon skaffade mig :). Den har några flera hästkrafter än jag kan stoltsera med - men vem behöver flera när man har den bästa.

Det har varit en seg vinter, men jag har i alla fall fått flyttat upp i stora stallet. Så nu behöver man inte sova med täcken, och vattnet är aldrig fryset när man vill dricka... så skönt! Matte och jag har nog slarvat lite med träningen också för när Anne-Marie kom åter för lektion förra veckan tyckte hon inte att jag rörde bakbenen tillräckligt pendlande i tölten. Så nu är det mera koncentrerad träning på volten ett tag.

Däremot har jag lärt mig mitt första trick! Jag kan pussas (vad nu de ska vara nödvändigt för). Men jag pussas mest hela tiden och hoppas på att få en morot. Matte vill nog att jag bara pussas när hon vill, men man lär ju passa på. Hon protesterar mest när jag stoppar tungan i hennes mun!

 

Nu ser vi framåt emot att snön töar bort och att solen torkar upp våra hagar.Tänk er gröna ängar och långa galoppturer med matte runt Lovön.

Nytt år

Någonting har hänt, för i natten så var lampan på i boxen, musik spelade i hela stallet och inte nog med de - matte stoppade vita saker i öronen på mig innan  hon gick hem..... men de fixade jag snabbt. Med några huvudruskningar så var dom borta.. va de nu skulle vara bra för. Och mitt i natten kom Geislis människor och gav oss mera mat... hmmm... undrar om de kan ske oftare ;).

Men innan dess så var jag om min "lilla" kompis Solon iväg i transporten och till Lövhagens ridhus för äventyr.



 

Vi hamnade på TrailTräning .... tror de hela gick ut på att man skulle "följa John" med matte. För de gjorde jag. Det dundrade runt ett 15-tal hästar i ridhuset och gick upp, runt, backa, över och igenom massa olika hinder. Får jag säga det själv så skötte jag mig galant (fast de där med att hoppa över hinder är nog inte min grej) - tur att Matte inte kan springa så fort för jag tycker att skritt är en bra gångart när man rör sig med matte i grimmskaft!

 

Så nu får vi satsa på nya tag, få mitt sår efter broddsparken att läka (lyckades ju sparka upp den en natt när jag sov), jobba vidare på mina fina gångarter (och Matte tycker visst att jag ska lära mig att gå efter andra hästar när vi är ute och rider - jag vill ju vara först!!!). Hoppas på att de blir lite snö i några månader så vi slipper dessa isgator, så ska vi nog få till det mesta.