En God (Grön) Jul

Då står vi inför en ny grön jul. 12 grader varmt och lera upp till haserna. 

Ja de är väl på både gott o ont - men drömmen som Matte har att galoppera över snöfyllda ängar lär nog inte bli något av detta år (i alla fall...). Men galopperar gör vi - mest hela tiden. Jag börjar få ordning på benen och idag har jag gjort 2 (av 2 försök) fattningar från skritt till galopp på första stegen. God Jul Matte :D Matte har även (eller vi har) fått det finaste paketet av bästa Pirjo. Hrimnirs fina träns!! Om det gick - så blev jag nog liiiiiiiiiiiiite snyggare <3

Men något som vi har vågat oss ut på för första gången är en långritt med måååååååååånga andra. Hela 13 ekipage red en 3-timmars tur runt Lovön. Vi stannade och fick välbehövligt rast och lite mat i magen (de var mest människorna som fyllde på). Som vanligt skötte jag mig nu helt galant och Mattes lycka över sin Skrutt bara växer.

Flocken har utökats med en till, Seidur är tillbaka efter några år, så nu är vi 9 snygga killar. Vi får väl se hur mycket bus man kan hitta på framöver - men fortfarande lockar gnagande av grödan mera än leken.

Matte har lovat några dagars vila i jul när hon åker och träffar tomten (hmmm är nog familjen skulle jag tro). Men innan dess blir det nog en långtur bortåt vidderna. Så nu - från oss alla - till er alla

Fyrgångare

Matte blev kaxig värre efter kursen hos Anne-Marie i maj. Nu har vi sedan 2 veckor tillbaka börjat att galoppera :) Jag tycker nog det är lite svårt, ibland säger Matte att det känns som jag har en gångart i varje ben, men efter några steg så brukar de reda ut sig. I alla fall när vi galopperar fram efter vägarna. Nere på volten och ovalbanan är det lite svårare när det inte blir så långa sträckor.

Längre sträckor har vi också njutit av den senaste tiden. Turerna mot Rävstenen och Hogsta blir fler och fler. Min kondis blir successivt bättre och bättre. Men det är skönt att svalka sig vid Rävstenen under turerna.

  

 Och nu är Mattes lilla hemlighet offentlig. Kolle kom - till Mattes stora glädje - åter till Berga. Jag har i en veckas tid nu fått varit sällskap till honom innan han idag har släppts in i Valackflocken till mina andra polare. 

Vi får väl se vem som blir "Kungen av hagen", Kolle var ju de innan han åkte till Gotland för ett år sedan. Jag glider runt som vanligt o är bara snäll (men Matte såg nog att jag tog bort ett orosmoln för Kolles skull idag... ). Han är ju faktiskt en häftig kille, men jag tycker nog Matte är lite väl gullig med honom.... Hon är min ;)

Nu ser vi fram emot hösten och vad det kan komma att bli med min och Mattes nyfunna lycka att galoppera fram över vidderna :)

Sommaren

... har hitintills varit annorlunda mot mina tidigare 2 på Berga gård :) Denna har varit regnig och blåsig MEN jag har inte varit halt, vilket till Mattes stora glädje har inneburit att vi har kunnat komma långt vidare i våran "utbildning", (och jag har fått gå ute dygnet runt i min flock). Vi rider nu även bort från Lunda-skogarna mot Hogsta, Rävstenen och Norrby. Dock ihop med någon kompis fortfarande då det känns lite tryggare. Vi lyckades även pricka in en av sommarens soliga dagar med en badtur till Rävstenes strand.

Nu är det redan augusti och vi 4 som varit kvar i flocken under sommaren kommer successivt att få nya kompisar. Heidir, Gandalf och Heili är på ingång (och ev en återkomst... men det återkommer jag till ;) ). Och när nya killar kommer så är jag som vanligt den snällaste av snällast - men jag visar gärna upp mina snygga gångarter.

Och så har man blivit lite "höst-ekiperad". Matte har ju i 20 år varit galen i svart och orange, och nu finns det tydligen massor av detta att köpa. Så nu är även jag utsmyckad som en värsta HD. Och träns med pannband - de var något nytt - trodde Matte ville ha bort så mycket remmar som möjligt från mitt ansikte. Men det kommer väl :)

Tregångare

Nu har matte tagit oss till nästa nivå - eller - hon har tagit sig till nästa nivå. Jag har ju alltid kunnat trava. Efter tre-dagars kurs med Anne-Marie Röst så vågade matte slappna av och låta oss utöka våra arbetspass med en tredje gångart. Det är ju min bästa - men det lär nog ta ett tag till innan jag visar upp med ryttare på ryggen. Och allt gjorde vi på min 8-årsdag som vi firade på Artinge gård. Med var också min polare Rindill och hans nya matte Pirjo. Rindill fyllde också år i helgen - men han blev hela 13 år.

Under de senaste månaderna har vi utökat våra uteritter till längre turer och ridit på i skritt och tölt. Men vi har även tränat på volten (även om det blivit sämre med det och takten har blivit där efter.....)... Vi har även miljötränat med övriga gänget på Berga med Bruksridning (eller Trail som det också kan kallas). Jag är ju bäst på det här med att göra olika saker - gör matte gör jag :) - däremot är det lite mycket runt om kring som rör sig och låter när man är många på volten (som matte tycker är jättebra att jag får träna).

Nu är det grönt i hagarna och jag ser fram emot att matte ska tycka att jag kan få gå ute dygnet runt. Hon är lite snål på de för att jag redan har ätit för mycket ... tydligen.... Jag hoppas i alla fall att jag inte ska bli halt denna sommar också så jag i alla fall slipper sjukhagar ....

Uteritter....

Februari - men vädret är nog mera som mars... eller april... Ena dagen snöiga vidder och solsken och nästa grått, plask och plusgrader. Jag tillbringar halva dagarna i stallet då min päls inte har vuxit ut till någon riktig vinterpäls och jag inte kan ha täcke i hagen när jag blir svettig efter att matte och jag har "tränat". Har en kompis där som bara biter efter allt - i stort sett halva min man är borta och när jag försöker ha täcke på så river han av mig det också.

Idag har vi testat om traven fanns kvar på volten. Matte var lite orolig att jag hade tappat traven helt då jag är så duktig att arbeta i låg form i tölten utan att bryta över i trav. Men med lite moddigt/jobbigt underlag så gick jag över från kort tölt till trav (till mattes stora glädje) och så testade vi några gånger till. Ja de var ett test som vi får fortsätta mera strukturerat med när volten är ren o solen skiner igen :)

Vi har börjat att skritta utanför skogen och tar nu turer längst "Lundarundan". Det är lite otäckt men snäll som jag är så tar jag oss runt i alla fall. Jag är lite extra känslig och Matte vill att jag ska få behandling av Kiropraktorn, men vill då ha lugnt i hagen så att jag kan bli bättre. Vi får väl se när det kan komma till skott. 

Solons matte lyckades ta en bild på mig i snöstormen - hon kallar den "vit som snö - svart som synden" :) Vill ni se mera bilder som Annika har tagit - kolla in www.annikahanson.se .