Vintern är här

Så kom då snön till slut så det blev lite frost i marken och den förfärliga leråkern i hagen frös till is.

Människorna till mina hästgrannar i Lunk i Kring kunde inte hålla sig när det började snöa så de byggde en snölykta utanför min dörr - de är ju lite mysigt i mörkret.

Matte och jag har tränat på övergångar från tölt till trav och nu förstår jag exakt vad hon menar med den lätta sänkningen av handen. Så nu travar jag mer än gärna... Men jag fattar inte varför hon säger att vi ska starta på Solvalla????

Det trista med snön är ju att marken inte är grön o härlig med massa mat. Nu får vi lunch-hö istället så de kurrar lite i magen när det är dags för insläpp. Denna procedur med samling vid grinden är ett maktspel av dess like, är det någon gång som man ska visa sig tuff så är det här. Testade att gå upp och ställa mig längst upp i fredags, och de gick bra ett tag, innan Thröstur fick nog och sparkade bort oss "småkillar". Tyvärr så slutade helgen med att jag lyckades få en broddspark på insidan av höger bakben (vet ju inte om de var min egen eller någon annans hov) så jag fick ett otäckt sår. Som tur är så är det bara ont, men jag är inte halt. Matte som var och red på dom stora hästarna i Strömsholm kom hemilande på söndagskvällen, men blev nog lite lugn när jag snällt visade upp mitt sår och la mitt huvud runt henne i en kram.

Så nu går jag i sjukhage några dagar, med lite bandage, så släpper nog de onda i benet och jag kan komma tillbaka till flocken igen. Min kompis Geisli är halt så jag har lite sällskap. Men det är lite mysigt att vara "sjuk" - man får lite extra hö och man får ha de alldeles i fred från andra matglada hästkompisar.

Utbildning....

Det har varit mycket "hej o hå" sedan Matte ramla i backen. Smarta jag kom ju på att hon inte ville hamna där igen så när jag tyckte att hon ville lite väl mycket så la jag bara i högsta växeln och bralla runt. De gilla hon inte.... men hon var nog inte riktigt säker på vad de var. Det har klämts och tryckts på hela kroppen, kollats i munnen, analyserats när jag har longreinats, ridits, longerats, prövats sadlar och sen fick hon en "aha-upplevelse". Jag gillar ju inte när sadelgjorden är så hårt spänd... puh. Så nu har Matte bestämt sig för sadel - de blev en County, jag gillar den (har ju lånat Kolles tidigare) och som extra mjukhet har jag fått en fårskinnsvojlock och en fransk sadelgjord. Och Matte har återgått till den gamla klassikern med två fingrar under gjorden - minst....

Men inte nog där - det blev en veckas utbildning uppe hos Anne-Marie Röst också. Snacka om hårdträning, men de var kul. Jag lärde mig snygga skänkelvikningar - även i tölten. Och nu börjar jag få lite ordning på traven också :D. Träffa många nya polare, och i stallet fick man sällskap av hunden Cesar.

Matte var med och kursade hela helgen, så nu hoppas jag att hon kommer ihåg hur viktig min yttersida är när vi rider - hur svårt kan de vara????

Är nu åter i min box på Berga och hoppas att killarna kommer ihåg mig i morgon när vi ses i hagen igen.

Hösten är här

September går mot sitt slut och det blir mörkare om kvällarna, men de gör inget för nu står jag inne i min box om nätterna och snackar med Lunkens valackar. Ganska mysigt för det har regnat massor och hela tiden tycker jag. Tur att människorna har fixat så vi får en större träddunge att stå i när det är som värst :D

Annars är det lugnt på fronten - tycker jag - men inte Matte kan jag tänka. I måndags när vi tränade på volten så fick jag liksom nog. Tredje galoppfattningen drog jag ut genom volten - Matte hade ju inte stängt grinden - och där stod några bänkar som Matte tyckte jag skulle väja för. Och det gjorde jag - åt höger. Men Matte försvann åt vänster. Hon hade inte efterspänt gjorden........... Ja ja - ska hon ligga där på backen så går väl jag upp till stallet och kollar läget. Tror Matte hade lite ont när hon kom stapplande efter.

Vi tog en Lundarunda med hunden Frosty på onsdagen och de var skönt. Men i fredags så envisas hon med att vi ska vara på volten igen. Känns inte riktigt ok där nere. Matte stängde grinden och spände sadelgjorden... 2 ggr..... Men när hon väl var i sadeln så blev det otäckt - så jag drog i väg och försökte komma ut. Grinden stängd - försöker mot annat håll - staket - försöker andra siden... Till slut fick Matte mig att förstå att jag skulle stanna och hon hoppa av. Vi gick några varv runt i volten - och det är ju lugnt. Så hoppa hon upp igen. Och kolla sadelgjorden.... Vi tränade lite volter och tölt men sen fick jag nog igen och la i högsta växeln och herja runt. När väl Matte fått stopp på mig så hoppa hon av och vi gick upp till stallet och käka lite..... Hon ser fundersam ut nu Matte, undrar vad som kommer här näst...

I alla fall säger Matte att skatten finns under regnbågen och inte vid dens slut (för där är volten)....

Morgonmys

Idag hade vi sovmorgon i hagen - blev lite sent i natt. Och när vi låg där och sov som bäst, nästan hela gänget, så dök Matte upp. Hon hade 2 grimmor med sig så hon tyckte nog att både jag och Kolle skulle komma med upp till stallet.

Först stod hon bara där och tittade på oss när vi låg och drog oss, men sen fatta hon att det var ju bara att krypa ner.

Så där låg vi alla tre och mös i solen, Matte använde min mage som kudde. Glitfaxi kom också och drog sig lite med oss.

Men sen var det dags för lite träning på volten. För att göra Matte extra glad idag så travade jag på samtliga travfattningar - men jag bröt av till tölt efter några steg. Man kan ju inte glänsa för mycket på en gång. Men Matte var glad och nöjd ändå.

Miljöträning....

Dagarna går och under augusti månad så har man boat in sig ordentligt i hagen och med killarna. Kolle är fortfarande lite tjurig, men jag låtsas inte om honom så mycket. Jag är så trygg så jag kan spatsera iväg själv om det inte passar för tillfället.

Matte och jag rider varannan dag, och hon har tagit hjälp av Anne-Marie Röst som kommer och tränar oss varannan fredag. Hon kan den människan - hon får mig att göra saker som jag inte förstår att jag ska eller kan göra. Men Matte får nog kämpa ett tag till för att få mig att trava - hey, jag är ju islänning och töltar ju så gärna - varför överdriva sin framfart.

Har testat några nya saker också. Glitfaxi och matte Ann älskar något som heter bada. Så jag tänkte att jag hänger väl med på det då. Efter att gått slalom mellan vattenpölarna dit (dom kan säkert vara djupa dom där vattenhålen) så kom vi fram till något som hette sjön. De var en JÄTTE vattenpöl!!! Nu börjar man ana ugglor i mossen....

Matte satte på mig en jättelång lina och bad mig att föja med - och det gör jag ju alltid när hon säger så. Men... att sätta hoven i pölen??? Men där stod ju Matte och syntes bara till hälften och Glitfaxi och Matte Ann visade bara huvudena i pölen...... Ja ja de var väl bara att hänga på. Och det var jättehäftigt. Man kunde blåsa bubblor om man stoppa mulen under vattnet, och när inte hovarna tog i marken längre så vifta man lite med benen så kom man framåt!!!

En annan dag satt Matte på mig en snygg blå repgrimma och så gick vi ner till volten. Hmmm det var nog ingen longering på gång. Det var något som hette Horsemanship...???.... Matte sa när jag skulle stå stilla och när jag skulle följa efter henne. No problems, varför skulle jag låte henne få gå utan mig?? Sen gick vi över pressenningar och träpallar - ja går hon så går ju jag. Förstår inte ståhejet över att jag gjorde det direkt... människor :D

Det har också kommit hem en jysst kille till hagen som heter Godi, nu är vi liksom 2 och 2 och 2.

I början av september kom de tre killar till; Geisli, Birkir och Seidur. Snälla killar som nog inte är så höga i rang - dom håller sig mest för sig själv. Trodde jag skulle få några Youngster och busa runt med. Men det kanske blir mer tid över till det när hösten kommer och maten tar slut i hagen.

Nya kompisarna

Gäääääääääääsp - första morgonen på Berga Gård. Nu ska jag få snacka med Kolle lite närmare. Insåg ju redan igår att detta är en kille som vill bestämma. Så när vi kom ut i hagen så ställde jag upp och klia hans rygg - så var han nöjd sedan. Ibland blänger han på mig men jag låtsas inte se det. Kul med en kompis i alla fall.

 

 

Jag och Matte tog en promenad lite längre kring stallet, mycket otäckt är det ju. Och sen ville hon att jag skulle stå stilla vid en ramp som hon gick upp på - och de kunde jag väl göra för hon klia mig på ett myggbett på ryggen som var jätteskönt. Dagen efter förstod jag det där med rampen - hon sitter upp på mig därifrån - cool, då slipper jag belasta min rygg så mycket.

 

Nu är det min andra dag med Matte - och jag tror inte jag behöver vara rädd för någonting mera. Visst är det lite otäckt med sprayflaskor ibland - men hey - man kan väl inte vara perfekt. Matte är så stolt över mig och skryter för alla att jag blivit så cool - att de skulle vara så märkvärdigt, men är ju en häst!

 

 

Dag 4 var det dags att träffa nästa kille - de var tydligen Glitfaxi. Han var lite kaxig, men de märkte jag direkt att de var nog mest en fasad, så jag kaxade upp mig tillbaka så hade vi en jätterolig lekstund i hagen. Sen kunde vi ju käka i lugn o ro. Kolle hängde på han också - dom var tydligen bästa polare.

 

Chilla med Kolle och Glitfaxi i ett par dagar, sedan var det dags att träffa Rindill. Han ville mest valla runt mig i hagen - och ok - de fick han väl göra då. När han tröttna så var det käket som gällde igen - och jag tror han gillar gräs mera än att gå runt med mig i hagen.

Dagen efter sa jag hej Askur som är Rindills kompis och sen släpptes vi alla in i den s k valackhagen. Allt var lugnt förutom Askur som ville vara lite kaxig, sprang ifrån honom men han hängde på och sen vallade han runt mig i några dagar. Men vad gör man inte för att smälta in i det nya gänget. Tror jag passar ganska bra. Den där Kolle är lite sur på mig men det beror nog på att Matte är med mig och inte med honom hela tiden. Men "luften är fri och andas" som Kolles mattes säger så jag nyttjar luften runt honom då han är en cool kille som jag tänker hänga med.

Ja de var första veckan med Matte på Berga gård. Jag är nu en trygg och glad kille som trivs med tillvaron <3

Berga Gård

Så stod hon där - Matte och satt på mig en snygg lädergrimma och tog ut mig på gården. Och vidare mot en transport. Men de var en konstig grej där bak som jag aldrig sett förut (jag kan lasta mig själv i transporter, men dom kliver man ju direkt in i.....). Nä de här tänker jag inte vara med om, jag är ju en känslig kille som vill ha det som det alltid varit. Då kom jag på att om jag går upp på sidan av "grejen" och direkt in i transporten så blir de ju nästa som jag är van.

Efter en stunds skumpande stannade vi och jag fick kliva av - men var sjutton var jag nu. Här var inget jag kände igen och jag får nog lov att visa Matte att jag tycker det är mycket otäckt här. Och ett gäng hästar kom susande genom hagen och kollade in mig. Matte sa att det skulle bli mina kompisar så småningom....

 

Men nu var det dags för en inspektion av denna nya plats. Det verkar ju ok - rött stall och gröna hagar - det blir nog bra. Jag fick testa en hage och sedan kom Matte och hämtade mig med en annan häst - det var tydligen den där Kolle. En bestämd herre, men vi gick och käkade jysst gräs ett tag så de var lugnt!

 

Sen ställde Matte in oss i stallet i varsin box bredvid varandra så vi skulle få ha lite killsnack innan vi skulle få gå i samma hage i morgon. Huuuu vilken dag - mycket nytt är det - ganska skönt att ha en box på 9m2 att slumra i en stund.

 

Människan blir Matte

Den 2 juli lastade My mig på transporten och så for vi iväg. Jag var lite fundersam var men det visade sig när vi stannade att människan stod där. Vi gick in i ett stort rött hus där vi gjorde en massa konstiga saker och en grön kille stoppade fingrarna i alla hål jag har. Det sluta med att jag blev jättesnurrig i huvudet och nästan somnade och jag blev fotad - på benen. Är människor konstiga eller.... När vi var klara så kom människan fram och gav mig en kram och sa att hon nu var min Matte... undrar vad de kan innebära.....

Det hände inte så mycket konstigt, Matte lassade mig på transporten och vi åkte hem till My igen och jag fick komma ut till polarn i hagen.

Matte sa något om att hon skulle åka bort med någon Kolle och att hon skulle komma och hämta mig om 2 veckor..... vad nu veckor är???? Och vaddå hämta... ja ja jag käkar vidare så reder sig nog resten!

Innan jag blev 5 år

Hej

Jag heter Skjanni från Rumma och är en islandshästvalack. Jag tänkte att jag skulle skriva ner mina upplevelser, så jag kommer ihåg framöver vad som hänt i mitt och min mattes liv tillsammans. Hon (Anneli Löfberg) skulle ju aldrig ha häst - men de var innan hon träffa mig ;).. men till de kommer vi senare.

Innan jag blev 5 år så är faktiskt minnet lite vagt - och man kan ju då inte skylla på ålder.
I alla fall föddes jag en härlig vårdag den 24 maj 2007 på Rumma gård i Gamleby.

Min pappa är Gjafar från Mörtö
Min mamma är Orka frá Enni

Matte fick ett mail från Emma Jansson med bilder från mig när jag var liten. Emma hade haft min mamma Orka på foder i början av 2000-talet. För att se mera vad Emma gör - besök hennes hemsida http://www.emmajansson.se/

Kan väl tänka mig att de var den vanliga gången - första året med mamma Orka och sedan 3 år med småkillarna i fölflocken (där är man ju inte så ren o snygg precis..).

 

 

Det kunde gå ganska hårt till i fölflocken, men jag visade snabbt killarna vem som var kung i hagen (i allafall störst...). 

 

Som 4:a åring åkte jag upp till My Tengelsen i Håbo-Tibble år 2011. De var en jätteotäck upplevelse och jag var ganska så skraj för det mesta. Men inridningen blev klar och jag stack hem till Rumma igen över vintern och vilade upp mig.

Sen var det dags att försöka hitta sin matte för framtiden. Så åter upp till My, på våren 2012, som skulle hjälpa mig att hitta min livskamrat. Jag var ju fortfarande ganska rädd för de mesta och en känslig kille, så My ville inte att jag skulle hamna hos vem som helst (hon sa faktiskt att hon skulle vilja ha mig för sig själv men hade redan så många hästar).

 

I juni dök det upp en människa som bara skulle "titta på mig".... Så My gjorde mig redo för en riduppvisning och jag var ju jätteskraj. Visst - jag visade upp 4 gångarter - men varför ska människan behöv klappa en på halsen, komma åt mig på baken, kvistar brytas, kvastar ramla.... HUUUUUU vad tillvaron är otäck. Jag var lite uppjagad, så jag gick fram till människan o la mitt huvud i hennes armar (där var det varmt o mjukt) så kändes de lite bättre. (Jag har förstått nu att de var då som Matte bestämde sig för att hon skulle ha häst).

 

 

 

Sen dök den där människan upp och provred mig... ja de gick väl i 4 gångarter nu också med My:s hejjarop. Hon dök upp några gånger till o vi var ute och gick, mycket hemskt det finna utanför hagen och gården. Men jag hängde väl med på promenader i alla fall. Men de var skönt att få komma tillbaka i hagen till min kompis!